Updates to the maps and containment percentages have been made to my earlier post. Here is a map of the 4th fire burning in SE Arizona, de Monument fire. This one is only10% 17% 15% 27% contained and is burning in the southern end of the Huachuca Mountains into Mexico. I also just received the sad news that the home of Noel McFarland has been claimed by the fire. Noel is a well known and respected entomologist who has made a massive impact in the moth field. While I don’t have the full details (and I don’t believe anyone has been injured by this blaze); it is likely that his landmark collection of hundreds of thousands of Lepidoptera has been lost. I wish Noel the best of luck, and can only hope the loss was not total.
As July approaches I being to look forward to the Pacific Coast meeting of the Lepidopterists’ Samhället. This year it will take place in Prescott Arizona, ca 2 hours north of Phoenix. And as of this moment it is one of the few places in Arizonainteon fire. I’m sure you have all heard of the massive fires right now, but here is an update from a slightly biological standpoint. Most importantly we should all be thankful for the firefighters risking their lives to battle these wildfires.
For some reason I couldn’t link to the interactive maps directly from the InciWeb site, but please follow the links to explore further. While there are good interactive maps of these fires on Google Maps, they are a few days old. Below are screen-captures of maps less than 12 hours old.
Fire 1:The biggest one, The Wallow Fire är 20% 29% contained, human caused and has been burning for over 15 dagar. I had been hoping to go collecting around the town of Greer and Alpine, but both have fire quickly encroaching. The White Mountains region of Arizona is a fascinating blend zone between southern desert species and Rocky Mountain ones – the rare moth I was hoping to find here, Alexicles aspersa, will likely evade me yet again this year.
Jag har länge vetat att skalbaggar och andra inverterar ibland har ryggradsdjur på menyn, men jag visste inte riktigt hur stort ett djur de kunde underkasta sig! Även när de udda mantisna tar en kolibri är storleksskillnaden inte lika stor som visas nedan. Denna imponerande video publicerades nyligen i gratis online tidskriften Zookeys.
Här är en av figurerna från tidningen, illustrerar fler skalbaggar som livnär sig på flera arter av amfibier!
Gil Wizen, Avital Gasith (2011). Predation av amfibier av karabidbaggar av släktet Epomis som finns i den centrala kustslätten i Israel Zoonycklar, 100, 181-191 : DOI:10.3897/zookeys.100.1526
Hoppsan, det är snart tisdag! Ovan är Schinia ligeae (Noctuidae) vilar på sin värdväxt Xylorhiza tortifolia, de Mojave Aster. Jag fotograferade detta för cirka tre veckor sedan utanför staden Stor tall, Kalifornien. Astrarna var tjocka i dalarna nedanför den snötäckta Sierra, och nattfjärilarna var många. På något sätt dessa medelstora tillbaka komma undan med att vara iögonfallande och lat, du behöver inte ens ett nät för att samla dem. Gå bara fram och häll dem i en burk – Jag antar att trycket att utveckla ett mer kryptiskt eller undvikande beteende saknas.
På tal om påfallande lat, Jag har varit borta under stora delar av maj och därav lugnet i bloggandet. Nu när bröllopet och vårsäsongen är över, Jag kommer att vara tillbaka vid skrivbordet och tillbaka till bloggandet!
For the next three weeks my colleagues from the Arachnology lab at the California Academy of Sciences are in the Philippines! (no, not jealous at all…) The trip is part of the CAS Hearst expedition, a massive effort spanning all of our research departments to survey the deep seas, shallow seas and terrestrial environment of Luzon. Dr. Charles Griswold brought two of his PhD students – Hannah Wood and Natalia Chousou Polydouri – to help collect spiders and insects. Particularly, I’m looking forward to the Lepidoptera that Natalia will be bringing back! (I gave her a quick course on field collecting moths). Sadly I’m not there to photograph and collect this diversity myself; but we can all watch enviously as the teams post updates on their progress over the next monthon the expedition blog. There are already lots of great entries and images from the aquatic people – stay tuned for the insects.
Who can tell me what’s wrong below? Not only is it the obvious photo problem, but the author of the article takes some logical leaps to support his premise. Who can tell me what his logical fallacies are? I won’t link to the entire article quite yet because a well known Lepidopterist has already commented – so resist googling the article for the easy answer.
New to the web this week is an excellent resource on theMecoptera i Nordamerika. Dr. Norm Penny has put together an illustrated guide to all the North American species with habitus and genitalia images. While not very diverse, the Mecoptera prove to be an enigmatic and fascinating group. Take a moment to explore the site and identify your specimens!
Som så många andra urbana djur, Mission Blue Butterfly (Plebejus icarioides missionensis) är en som allvarligt hotas. Denna lilla blå liv i små fragment av habitat tillsammans flera miljoner dollar utveckling i och runt San Francisco Bay. För hundra år sedan den här fjärilen hade redan börjat sjunka, med hundratals hektar av vackra havet morphing till sprawl. Idag kust salvia skrubba har nästan försvunnit och vad lite kvar är infekterad med invasiva växter och djur.
The Mission Blue var en av de första djuren som anges på Endangered Species Act, acchieving officiell skydd i 1976. Arbetet under de senaste åren har fokuserat på återställa livsmiljöer och den blå inom det – med begränsad framgång. Innan 2009 den sista blå ses inom stadens gränser var på Twin Peaks i 1997 (och möjligen 1970-talet innan dess). Idag SF rekreation och parkavdelningen tillsammans med Bay Nature har något återupprättas uppdraget Blå på Twin Peaks från friskare befolkningen i de Marin Headlands och San Bruno Mountain (de enda andra platser fjärilen är känd från). Jag tror att förra året hade de runt 30 individer som flyger på Twin Peaks. I år är siffrorna nere, men på fredagen hittade jag tre honor ovipositing på lupin – medan dessa honor förmodligen transplanterade för några veckor sedan, det finns hopp för framtiden. Tyvärr de enda män jag såg var upp i Marin Headlands – och förhoppningsvis män sågs på Twin Peaks i år (avvaktan 2011 uppgifter).
Inte överraskande, det visar sig att återinföra en art är ett komplicerat spel. The Mission Blue använder tre värd lupin arter, Lupinus albifrons, formosus och varicolor. Ändå behålla dessa inhemska arter bland invasives kräver radikala åtgärder, inklusive tungt tillämpningar av herbicider (mot fänkål, pampas gräs och franska kvast – men inklusive 136 andra invasiva växter (Marin Flora)). Det är okänt vilken effekt de herbicider har på att utveckla larver (endast 17% framgång från ägg till larv) eller vad det gör att infödda myran befolkningar som tenderar larverna i det blå. Utan inhemska myror larverna är mycket mer sannolikt att predated, men även infödda myror faller till de invaderande horder av argentinska myror. Och ännu en nyckelspelare är en nyfunna svamp som dödar lupin växter – förödande fjärils nummer i 2010.
Om du jämför denna underart till andra medlemmar inom icarioides komplexet finns en slående skillnad i överflöd. Plebejus i.. moroensis från den centrala kusten är en otroligt rik fjäril i god livsmiljö. Det är starkt begränsad, men inte inför nästan de svårigheter uppdraget Blå är. Jag håller ut hoppas på en av våra senaste San Francisco blues – om de invasiva arter kan styras – det kommer inte att gå vägen för den Xerces.
Ledsen för det konstiga driftstopp under de senaste två dagarna – den Southern Fried Network har upplevt underbara tillväxt som allvarligt har beskattats våra servrar. Denna höga trafiken hänt att motsvara en flytt av våra fysiska servrar värd var företaget. The result was corrupted files that ended with our account placed on suspension.
Problem fixed! Pages back up, account upgraded, things should be running faster than ever. I’m still having problems resolving my pages – you might notice some 404 errors until I figure out what’s going on with those…
Everyone is familiar with the famousdeath’s head hawkmoth, but I think it’s a shame we have popularized such a grim character. Above is a much more cheery Neotropical Arctiinae from French Guiana that looks like it’s sporting a clown face. Sadly this isn’t my photograph, but you should take a moment to exploreLes Lépidoptéristes de Francewebsite. Their photos from their annual expeditions makes me jealous!
